Supervalår och populistisk politik

Så var det dags för val igen under året. Debatterna har redan börjat och ju mer jag lyssnar desto mer osäker blir jag. Inte osäker av anledningen att jag inte vet vad jag tycker utan osäker för att riksdagspartierna verkar ha svårt att veta vad de tycker.

De senaste decennierna har svensk politik, i min mening, blivit mer likriktad (rör sig alla riksdagsmän kanske inom samma kretsar i huvudstaden?) De ideologiska skillnaderna mellan partierna är oerhört svårtydda om det ens finns någon (Fråntaget vänstern och sverigedemokraterna, men de intresserar mig inte det minsta och jag skulle bli rädd om något av de partierna får makten i valet.). För mig ser det ut som att det, för övriga partier, finns en gemensam vision kring hur välfärdsstaten Sverige ska se ut och bara nyansskillnader i hur vi ska nå dit.

Oviljan att ta obekväma politiska beslut som skulle gå på tvärs med stora väljarskaror är påfallande. Alla lovar mer till allt och alla. Det hela känns populistiskt och det saknas i mina ögon tydliga skillnader i grundtankar och värderingar. Alla partier har samlats i mitten och det gör att en väljare som jag känner mig vilsen. Nu finns  6!? mittenpartier att välja på + extrempartierna. Jag tycker därför att det finns ett problem på den politiska arenan i Sverige. Det saknas helt enkelt politisk bredd och därmed djup i debatten. Tyvärr tror jag det kan vara en av anledningarna till att SD växer som de gör.

Allt som oftast känns det som att partierna är oense för att de ska vara det, inte för att de nödvändigtvis tycker olika vilket i förlängningen gör att det inte finns några konkreta skillnader. Exempel: Åsa Romsons attack om att de pedagogiska tjänsterna har minskat sedan 2006 och Björklunds svar om att lärartätheten har ökat. Båda har rätt... Men vad är viktigt? Antalet tjänster eller lärartäthet? Tror nog att även Åsa skulle hålla med om att lärartäthet är det viktiga och inte antalet tjänster, men det skulle hon nog aldrig medge.

På andra hållet så håller högerblocket varandra om ryggen och håller med varandra i frågor som de annars inte skulle vilket spär på bilden av en likriktad politisk arena.

Kanske är det jag som missuppfattar partierna? Kanske är det för tidigt för att se de stora skillnaderna mellan partierna? Kanske har partierna större fokus på att vinna val än att driva den politik de skulle vilja? Kanske de i mellanmjölkens förlovade land inte vågar riskera något?

Idag känner jag mig partilös. Vi får se vad som sker under 2014.

Let the games begin!

/Särimner